Sällansedda solen dyker upp så fort november blir december och jag tackar ödmjukast, jag knäpper Mattias gå-till-jobbet-jacka om magen och går en nedskakningspromenad. Genom Bua går jag, ut på strandängarna och ända ut till Båle Kulle, jag möter gubbar med hundar och hälsar glatt hej hej, gubbarna hälsar glatt tillbaka med frysrök ur munnen, det är fint att bo på en plats där man hälsar hej hej på okända tycker jag, och jag knallar vidare bort till Arakullevägen där Rut Svahn ligger och björnsover med sin IFK Göteborg-napp i munnen.
Maria kokar te och Rut vaknar och solen lyser in genom fönstret.
Fina fisken det här livet.
1 kommentar:
GUD vad det är härligt att följa dig, Malin. Det är ju lite magi du står inför. Jag är lite avundsjuk på det du har framför dig de kommande dagarna. Njut och lycka till!
Skicka en kommentar