hoppar hage

... gör vi här.

Välkommen tillbaka.

söndag 27 juni 2010

Det blev ett dop.

Det blev ett dop, dopet blev på en högmässa, Mattias klädde på sej kostymen och följde med iallafall, phu.

Ruben plaskade loss i dopfunten, prästen skulle bara ana vilket vattenland vårat badrum är efter varje bad han tar härhemma, hade hon vetat det hade hon aldrig böjt ner honom till vattnet sådär gulligt oskyldigt.

Prästen by the way, hon var smashing.

Sicken präst!

Pratade om Martin Luther King och Mandela i predikan och var bara helt mänsklig och o-högdragen och... bäst.

Prästen sa dessutom att min klänning var så fin, att den påminde henne om sin mammas gamla, jag är sjukt svag för smicker.

När prästen höll upp Ruben i mittgången och hälsade honom välkommen till gud, då gallskrek Ruben (till Mattias stora belåtelse).

Och Oskar, som Oskar sjöng.

Jag har lagt upp honom på youtube.

Ruben satt helt blickstilla i Emelies knä och bara lyssnade storögt.

Jag fixade hela trosbekännelsen och tog min första nattvard sen konfirmationen, snällprästen betonade att man alls inte var tvungen att ta nattvarden, det gick precis lika bra att stanna kvar i sin bänk betonade hon, men jag tänkte äh, har vi nu valt dop så ska jag inte halvvägsmesa, och dessutom, tänkte jag, att om alla präster vore som Gunilla så tycker jag att den där gud är en helt okej kille, så jag doppade bröd och tog emot välsignelse och tänkte att det smakade nästan exakt som dom där pappersgodisarna med surpulver i jag alltid köpte när jag skulle på bio som barn. Fast utan surpulver.

Mattias, han gick ut med skrikande bebis i dopklänning strax innan nattvarden.

Jag börjar tro att han typ nöp ungen eller nåt.

lördag 26 juni 2010 - ytterligare en

Och bastun i hamnen var ikväll bara snäppet varmare än solen utomhus.

Vi släpade ner grillen och satt kvar tills solen gick ner över Videbergskulle.

Välkommen till pripps blå-land.

lördag 26 juni 2010 - igen

Ett midsommarbröllop fick jag klämt in också, i mina späckade dar.

Ett midsommarbröllop på moped, I like.

lördag 26 juni 2010

Äntligen går alla reaktorer för fullt igen, äntligen är det sommar och sjutton grader i vattnet vilket ger tjugosju i värmeböljorna vid Ringhals kylvattenutsläpp.

Det måste vara det mest exotiska vi har att bjuda utbölingar på.

fredag 25 juni 2010

Midsommar med lupiner och prästkragar och världens godaste lille flabbegurka, med sill och potatis, dans kring stången och kastavattenballongerpåhugo-lek.

Och inte minst med finfint Stockholms- och Malmöbesök.

Då hinns det min själ inte med att bloggas.

torsdag 24 juni 2010

Man skulle ju gissa att en pytteliten unge skulle bli livrädd för det här stora brummande monstret och börja gallskrika.

Alternativt intresserad och vilja typ banka på det. Eller äta det. Allt går ju att äta tydligen i den här åldern.

Ruben åkte runt en stund med stilla blick på gräset och dess halshuggare.

Konfunderat koncentrerad.

Sen märkte pappa att Ruben plötsligt hängde och flängde lite väl mycket med huvet.

Pappa kontrollerade status och voilá:

Ruben hade somnat.

Det är alltså högbrummande gräsklippare och crossmotorcyklar som är grejen.

Det är det som gäller mitt i natten när Ruben har sina timslånga runtsnurrande vakenperioder mittemellan oss.

Vi ska inte buffa täcke och sjunga etthundrafemtioåtta Sov du lilla videung på repeat.

Vi ska klippa gräs.

jahapp.

Nu slår jag snart ihjäl nån på det här webbhotellet.

onsdag 9 juni 2010

Japp.

Vi är tillbaka.

Medan jag och Ruben mittpådagen-nappade, fick support-snubbarna uppe i Stockholm nån form av magic fingers och fixade alltihop på tre minuter, efter tre veckors tystnad.

Tack.

Eller nåt.

Fuck you twice, säger Ruben.

tisdag 8 juni 2010

Bra sak med sjuk bebis:

Bebisen sover extra mycket.

Bra sak med sjuk mamma med sjuk bebis:

Mamman har inga problem att själv knoppa in ungefär tre sekunder efter att bebisen stängt sina ögon.

Dålig sak med sjuk mamma med sjuk bebis i efterlängtad tacksam sömn:

Telefonförsäljare.

måndag 7 juni 2010

Sämsta kombinationen: sjuk bebis och sjuk mamma.

Den kombinationen höll cirka fem timmar imorse, sen var jag lipfärdig och dödsmatt och ringde till mamma.

Och mamma och pappa kom som små skott, dom gick här och vaggade och bar och tröstade och lagade mat och kokade kaffe, och jag, jag kröp ihop under min filt i soffan.

Om min lille knatt har lika ont i halsen och lika ont i huden som jag har så är det allra mest synd om honom.

Trots att han ser ut som en stor och duktig, ledsen men stor och duktig pojke i sin nya keps.

söndag 6 juni 2010

Flaggor vajar och solen strålar och hamnbodar vigs in - och jag ligger under filt i soffan och hostar ikapp med Ruben.

lördag 5 juni 2010

Brukar det inte vara den som inte är herre på bobbycar-täppan som är den arga?

fredag 4 juni 2010 - på operan igen

Senare på kvällen, En touch av Taube.

Att höra Freddie Wadling sjunga Briggen Blue Bird av Hull med hela Göteborgsoperans symfoniorkester i ryggen var det vackraste jag nånsin hört.

Jag satt och lipade i min kungaloge.

fredag 4 juni 2010 - på operan

Båten tillbaka över havet och jag hastade till operan.

Nudans 2010.

Med åtta unga dansare och skitsnygga ljuslådor.

fredag 4 juni 2010

Jomen.

Jag skulle kunna tänka mej att stanna kvar i dom varma stjärnhimmelskällorna, i den skitroliga vattenrutschbanan som blev helt svart på mitten, svart som natten, man bara svängde och slog runt i blindo, den du morsan!

Jag skulle kunna tänka mej att stanna kvar i den djupa poolen där man, om man låg stilla och flöt, hörde delfinljud under ytan.

Jag skulle kunna sola på uteterassen hela sommaren lång, bölja runt i vågbassängen under tropiska regnet, plaska med Ruben runt den vattensprutande elefanten i barnpoolen, skölja mej under vattenfallet och sitta i bebisgrottan med dom lysande kristallerna.

I bubbelpoolen med svank-massage, där skulle jag suttit än om inte Mattias tvingat ut mej.

torsdag 3 juni 2010 -ytterligare en

Fredrikshavn: Idel sunkhak. Allihop mexican-italian. Verkar vara en populär kombo här.

Hela Danmark är ett enda stort sunkhak, muttrade Mattias när vi slog oss ner på Los Hombres uteservering, rakt under en stor dollarsedel som satt uppspänd på vägen, en dollarsedel i form av ett badlakan. I frotté.

Dock.

Danmark må se ut som ett enda stort sunkhak, men Los Hombres söta servitris var världens snällaste och Los Hombres pizzor höll Ciao-Ciao-klass. På riktigt.

Fördomar är till för att revideras, inte sant?

torsdag 3 juni 2010 -igen

I måndags öppnade nya badhotellet i Fredrikshavn och nya badhotellet var målet för resan, målet för Hugo the Badfantast.

Och... ja.

Sitta under artificiell stjärnhimmel i varm källa, med sprudelglad och nöjd bebis i knät, det kanhända det seglar in på topptio över bästa stunderna sen december kom med uppochnedpåvänt mycket jobbigare mycket roligare liv.

torsdag 3 juni 2010

Vi packade stora väskan, den Hugo får plats i, full med blöjor och satte oss på båten mot smørrebrød och rødepølser.

Mattias var lite lätt nervös att Hugo skulle springa runt och säga att danskarna är fruktansvärda.

It strikes back, liksom.

onsdag 2 juni 2010

Grabbarna i skolan tyckte min hjälm var cool, säger Hugo stolt. Kan vi åka cross idag igen?

Och nej, herr pappa är inte nödbedd idag heller.

Det här nyuppväckta crossintresset gör att pappan kvittrar trots att bakhjulet låser sej stup i kvarten och Hugo flyger av.

Bra köp den där kinesiska lilla motorcykeln.

Har den funkat en hel timme sammanlagt tro?

Men nu när han tycker det är KUL kan vi ju köpa nåt bättre, kvittrar pappan.

Ja vilken bra idé!

En till motor till vår dignande verkstad till garage.

tisdag 1 juni 2010

Tjenare folket.

Ruben Ivar William till er tjänst.

Planen var att jag skulle ha en egen blogg, men min mamma insåg sina begränsningar på ett tidigt stadium, så jag får nöja mej med att gästblogga på hennes istället.

Vilket är dags nu tycker jag.

Märkte ni hur fint jag presenterade mej, Ruben Ivar William?

Det är alla mina namn, jag ska döpas in i gudligheten med dom har mina päron nu långt om länge bestämt. Farsan försökte stoppa det in i det sista, men morsan, som varit mer än lovligt velig i den här frågan, har till slut bestämt över mitt huvud att jag ska hamna under den där eventuella gudens beskydd. För säkerhets skull då, eller vadå?

Det var till och med en prälle här i förmiddags för att prata om det här med dopet.

Morsan och farsan bjöd prällen på saft och prällen visade lite olika verser morsan och farsan kunde få läsa i kyrkan om dom ville. Det ville dom inte. Jag hajar inte det här. Ville dom att jag skulle döpas eller inte? Dom bara mumlade nåt om att Hans-Erik kunde få läsa, Hans-Erik är farsans kusin och han gillar det här med kyrkan, jösses sicka fega föräldrar jag har fått tänkte jag och tuggade lite på min knoge.

Morsan skötte sej fint inför prällen, sa inte ett enda svärord, om man nu inte räknar två små ynka "himla" och det tycker jag inte man gör.

Farsan sa mest ingenting.

Sen åkte prällen hem och storebrorsan kom från skolan, min storebrorsa är skitkul, han dansar alla möjliga roliga danser för mej, jag garvar alltid så jag nästan kissar ner mej för han ser så himla koko ut.

Det var jättevarmt ute idag så brorsan och farsan organiserade ihop ett vattenkrig, dom tog ut alla brorsans vattengevär och pistoler och bazookor, sen brakade dom loss i trädgården, sprang runt och tjöt eldupphör och timeout och till och med fredsförhandling. Fredsförhandling var det brorsan som tjöt när han blivit helt genomblöt.

Jag och morsan bara hoppade runt i gräset och försökte parera dom vinande vattenprojektilerna.

Jag tyckte nämligen att det här med vattenkrig var rätt festligt, sålänge det bara handlade om tunna lätta små dusch-pustar.

När min upptaggade storebrorsa satte igång att hårdstråle-väta ner mej, då sparkade jag bakut i decibelstyrka.

Nån måtta får det väl ändå vara liksom.

Man ska väl inte behöva ta en massa skit bara för att man är liten?