Tjenare folket.
Ruben Ivar William till er tjänst.
Planen var att jag skulle ha en egen blogg, men min mamma insåg sina begränsningar på ett tidigt stadium, så jag får nöja mej med att gästblogga på hennes istället.
Vilket är dags nu tycker jag.
Märkte ni hur fint jag presenterade mej, Ruben Ivar William?
Det är alla mina namn, jag ska döpas in i gudligheten med dom har mina päron nu långt om länge bestämt. Farsan försökte stoppa det in i det sista, men morsan, som varit mer än lovligt velig i den här frågan, har till slut bestämt över mitt huvud att jag ska hamna under den där eventuella gudens beskydd. För säkerhets skull då, eller vadå?
Det var till och med en prälle här i förmiddags för att prata om det här med dopet.
Morsan och farsan bjöd prällen på saft och prällen visade lite olika verser morsan och farsan kunde få läsa i kyrkan om dom ville. Det ville dom inte. Jag hajar inte det här. Ville dom att jag skulle döpas eller inte? Dom bara mumlade nåt om att Hans-Erik kunde få läsa, Hans-Erik är farsans kusin och han gillar det här med kyrkan, jösses sicka fega föräldrar jag har fått tänkte jag och tuggade lite på min knoge.
Morsan skötte sej fint inför prällen, sa inte ett enda svärord, om man nu inte räknar två små ynka "himla" och det tycker jag inte man gör.
Farsan sa mest ingenting.
Sen åkte prällen hem och storebrorsan kom från skolan, min storebrorsa är skitkul, han dansar alla möjliga roliga danser för mej, jag garvar alltid så jag nästan kissar ner mej för han ser så himla koko ut.
Det var jättevarmt ute idag så brorsan och farsan organiserade ihop ett vattenkrig, dom tog ut alla brorsans vattengevär och pistoler och bazookor, sen brakade dom loss i trädgården, sprang runt och tjöt eldupphör och timeout och till och med fredsförhandling. Fredsförhandling var det brorsan som tjöt när han blivit helt genomblöt.
Jag och morsan bara hoppade runt i gräset och försökte parera dom vinande vattenprojektilerna.
Jag tyckte nämligen att det här med vattenkrig var rätt festligt, sålänge det bara handlade om tunna lätta små dusch-pustar.
När min upptaggade storebrorsa satte igång att hårdstråle-väta ner mej, då sparkade jag bakut i decibelstyrka.
Nån måtta får det väl ändå vara liksom.
Man ska väl inte behöva ta en massa skit bara för att man är liten?
2 kommentarer:
Kjære Ruben Ivan William. Til lykke med dåpen, det blir fint :)
(og jeg er enig med mammaen din, det ER jo best å være på den sikre siden)
Jeg synes absolutt du skulle ha din egen blogg! Så det var jo synd med den der moren din som har fått sånn realistisk begrep om Tiden...
Hils mamma og gi henne en stor klem fra meg er du snill
Heia Maja! Jag visste inte vem du var först, men morsan sa att du är norsk, snäll och har en pojk som heter Brage, heja Brage! (Heja Brage brukar mamma sjunga för mej när hon sjunger en sång som heter Kopparbergsvisan, hon brukar sjunga den och Videungsvisan och Vargsången, jag börjar undra om hon inte kan några fler.)
Jag får se om jag kan övertala mamma till det där med egen blogg. Än så länge säger hon bara att hon isåfall slutar med sin egen och bara hjälper mej med min. Så, vad väntar vi på undrar jag då? Here we go liksom!
Skicka en kommentar