Man skulle ju gissa att en pytteliten unge skulle bli livrädd för det här stora brummande monstret och börja gallskrika.
Alternativt intresserad och vilja typ banka på det. Eller äta det. Allt går ju att äta tydligen i den här åldern.
Ruben åkte runt en stund med stilla blick på gräset och dess halshuggare.
Konfunderat koncentrerad.
Sen märkte pappa att Ruben plötsligt hängde och flängde lite väl mycket med huvet.
Pappa kontrollerade status och voilá:
Ruben hade somnat.
Det är alltså högbrummande gräsklippare och crossmotorcyklar som är grejen.
Det är det som gäller mitt i natten när Ruben har sina timslånga runtsnurrande vakenperioder mittemellan oss.
Vi ska inte buffa täcke och sjunga etthundrafemtioåtta Sov du lilla videung på repeat.
Vi ska klippa gräs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar