Det blev ett dop.
Det blev ett dop, dopet blev på en högmässa, Mattias klädde på sej kostymen och följde med iallafall, phu.
Ruben plaskade loss i dopfunten, prästen skulle bara ana vilket vattenland vårat badrum är efter varje bad han tar härhemma, hade hon vetat det hade hon aldrig böjt ner honom till vattnet sådär gulligt oskyldigt.
Prästen by the way, hon var smashing.
Sicken präst!
Pratade om Martin Luther King och Mandela i predikan och var bara helt mänsklig och o-högdragen och... bäst.
Prästen sa dessutom att min klänning var så fin, att den påminde henne om sin mammas gamla, jag är sjukt svag för smicker.
När prästen höll upp Ruben i mittgången och hälsade honom välkommen till gud, då gallskrek Ruben (till Mattias stora belåtelse).
Och Oskar, som Oskar sjöng.
Jag har lagt upp honom på youtube.
Ruben satt helt blickstilla i Emelies knä och bara lyssnade storögt.
Jag fixade hela trosbekännelsen och tog min första nattvard sen konfirmationen, snällprästen betonade att man alls inte var tvungen att ta nattvarden, det gick precis lika bra att stanna kvar i sin bänk betonade hon, men jag tänkte äh, har vi nu valt dop så ska jag inte halvvägsmesa, och dessutom, tänkte jag, att om alla präster vore som Gunilla så tycker jag att den där gud är en helt okej kille, så jag doppade bröd och tog emot välsignelse och tänkte att det smakade nästan exakt som dom där pappersgodisarna med surpulver i jag alltid köpte när jag skulle på bio som barn. Fast utan surpulver.
Mattias, han gick ut med skrikande bebis i dopklänning strax innan nattvarden.
Jag börjar tro att han typ nöp ungen eller nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar