Vi packade stora väskan, den Hugo får plats i, full med blöjor och satte oss på båten mot smørrebrød och rødepølser.
Mattias var lite lätt nervös att Hugo skulle springa runt och säga att danskarna är fruktansvärda.
It strikes back, liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar