Goddagens!
Ruben Ivar William i farten igen.
Min morsa ligger i soffan och kvider om ryggont (hon tycker att hon bär mej för mycket men jag tycker hon bär mej för LITE), jag tänkte att jag kan ju göra henne en tjänst och blogga åt henne iallafall.
När vi vaknade imorse morsan och jag, så var det VITT ute. Vitt överallt!
Värsta fluffiga roliga tänkte jag och sparkade vilt för att få komma ut och känna, morsan gav med sej och klädde på mej ungefär ett ton overaller, haja, ETT TON OVERALLER, fattar väl vem som helst att man blir sne då. Jag gapade ut mitt missnöje med michelingubbeklädseln, och i kombination med det här isande dödskalla därute var allt komplett katastrof. Såg ju varmt och fluffigt ut. Var SKITKALLT in reality.
Iallafall, vi tog oss genom det här stora kylskåpet morsan och jag, ner till kyrkan.
I kyrkan satt fröken Barbro och var hes i halsen, så prao-fröken Sandra fick alla vis-kort och höll i alla sångerna.
Fröken Sandra var hyvens, hon kunde ASMÅNGA verser av Bä Bä Vita Lamm, morsan kan bara EN, och ett roligt Prästens Lilla Kråka-knä hade hon också. For hit och dit och ända ner i diket.
Efter kyrkis och dom här hujedamej-kalla utomhusupplevelserna sov jag middag i två och en halv timme. Det är skitlänge, men jag lurade morsan på egentid genom att bara sova i min säng i en halvtimme, sen skrek jag lite lagom så morsan var tvungen att flytta över mej i sin säng och ligga jämte. Jag älskar att ligga jämte. Ligga jämte är mitt bästa.
När jag hade sovit färdigt gick vi och hälsade på Asterix, en av mina tjejer.
Morsan provade ett nytt trix för att försöka få mej att gilla det där helveteskalla fluffet, hon tryckte ner mej i en pulka och spände fast mej med gula Mekonomen-spännband runt magen. Sen fick jag åka pulka hela vägen till Asterix. det var okej faktiskt. Jag litade inte riktigt på fluffet, jag höll mej på min kant. Men jag fixade färden utan knorr iallafall.
Asterix var hos sin mormor och bakade lussekatter idag.
När jag kom in hade hon fullt med mjöl på näsan, hon var skitsöt faktiskt. Jag vågar dock inte riktigt närma mej Asterix, hon är typ DUBBELT så gammal som jag. Kan ju bli pinigt om hon märker att jag är värsta barnrumpan liksom. Asterix pussar och kramar mej hela tiden men jag håller mej stencool och pussas inte tillbaka. Inte så att jag glider undan, nejdå, det är mer spela svår liksom. Jag har hört att det funkar på tjejerna.
Dock finns det en tjej jag inte behöver spela svår alls inför. Hon heter Mikaela och hon är liksom out of the league för hon är TRETTON bast.
Mikaela kom och lekte med mej direkt efter skolan idag, drog mej i pulkan uppför backarna och tjåst-puttade mej nedför. Ja, tjåst-puttade. Det var helt omöjligt att få nån fart för den där snön hade blivit så blöt och klistrig. Inget bra ALLS med den där snön alltså. Snygg var den, men VÄRDELÖS in action.
Vi gick in och fikade istället, jag och morsan och Mikaela.
Morsan drack te, Mikaela cocacola och jag fick en sketen smaklös majskrok.
Sen lekte vi tills farsan kom hem från det där jobbet jag tycker han är på alldeles för mycket, han borde vara hemma och leka med mej JÄMT tycker jag, det tycker morsan också, morsan vill börja jobba igen. Morsan gillar mej, men hon vill att farsan ska ta över det där full-time-Ruben-jobbet.
Jobb, liksom. Hallå?
Inte konstigt att jag gapar abba abba abba hela tiden.
