lördag 14 augusti 2010

Kolla in Rubens nya raggarbil.

En mattsvart skönhet som Ankan har pinstripat.

Hotrod á la bebis, våran unge har fått coolaste åket på Väröhalvön, allraminst.

Ska han verkligen få leka med den? frågade Mattias försiktigt när Ruben tagit sin första provtur i det något bromsande höga gräset.

Det ska han.

Hotrod vs. ordinary bobbycar 1-0.

fredag 13 augusti 2010 - back to normal

Nä nu skiter jag i alla LCHF-såser och äggmat och stekspadar.

Två veckor nästan, det får vara nog, och inte vägde jag mej före jag började heller, skillat Arnesson.

Det var gott med kött och bearnaisesås i en dag. Inte i elva.

Jag vill ha matvete och salta balkar.

Jag vill inte ha yrsel och svim mitt i badmintonmatch mot Hugo.

Jag tackar dock ödmjukast för äggets intågande till Anna-Stines.

För två veckor sen tyckte Mattias inte om ägg, ägg var äckligast i världen, allt med ägg gick bort i matförslag.

Nu steker han minst ett varenda morgon och föreslår glatt omelett till kvällsmat, se vad lite hunger och vågapröva kan göra.

Jag beställer pizza! tjoade Mattias lyckligt idag när vi plötsligen bestämde oss.

Pizza till honom, hämt-thai från Suwannas till mej, och en pytteliten plockgodispåse för tretton kronor.

Heaven tonight.

torsdag 12 augusti 2010 - orientering

Och så var det det här med kameran.

Jag har inte den.

Den lilla.

På två veckor.

Två veckor skulle det ta att reparera lillkameran, min lillkamera, den där som nästan växt fast i min hand eller iallafall i min ficka.

Jag får ta storkameran. När jag orkar bära storkameran med mej.

Ikväll orkade jag inte bära storkameran med mej, ikväll hade jag fullt med bebis på ryggen och skötväska över axeln och extrakläder i en hand och storkille i den andra.

Jag och Ruben och Hugo åkte på orientering ikväll.

Och ni kan tro att det var vackert.

Med målplats på platån över Strängbetongs grustag, där stack dom opp, klubbvimplarna och orienterarhuvena ovanför all sand.

Med Hugo hoppandes över breda forsbäckar i skogen.

Med Hugo kliandes huvet ovanför Iglasjön, alldeles turkosblå Iglasjön mellan brungrå grangrenarna.

Men bilder på detta, alltså icke.

Fast såhär kan det ha sett ut:

torsdag 12 augusti 2010 - simskoleavslutning

Välkommen till stora dopparedan, mitt i sommarn.

onsdag 11 augusti 2010

Ute spöregnar det och inne har jag två ungar vars sammanlagda tänder skulle bilda ett komplett skratt.

Den minste har fått sina fangs only, stoppa in dom i storebrors yet-to-come-vuxentänder-hål, och - klart!

tisdag 10 augusti 2010 - liseberg

Vi tog den som mäter 127 centimeter och den som inte ännu kan gå men gärna vill, och åkte till Liseberg iallafall.
Oliver fick följa med, Oliver är snäppet längre än Hugo men inte över 130-strecket.
Dom stora fick varsitt åkband och ramla runt hur dom ville, den lille och vi promenerade mest runt och förundrades över hur många människor som får plats på en och samma plats samtidigt, samt dom hutlösa 40-minutersköerna till varenda attraktion, kanske tur att Hugo och Oliver inte får åka Balder och Kanonen och Lisebergsbanan och Kållerado ändå.
Ruben fick åka ponnykarusell, i en blå svan.
Det tyckte han var försiktigt spännande.
Nästa år, när Hugo ätit upp sej till att åka allt, får Ruben åka Farfars Bilar.

tisdag 10 augusti 2010

Hela sommaren har vi väntat med att åka till Liseberg.
Hela sommaren, för att kanske kanske Hugo skulle ha ätit tillräckligt många frukostar för att komma övr den magiska 130-centimetersgränsen.
Inte ens med gummistövlar och kepsen lite på högkant sådär, nådde han över.
Sorry Hugo. Men nästa sommar.

måndag 9 augusti 2010 - en till

Och min kille projektmannen har fått en idé.
Han ska sy ett förtältstak till våran husvagn.
När andra människor kommer på att dom behöver ett förtältstak, då köper dom ett.
Men inte min kille projektmannen inte.
Han kryssar kommunen runt i jakt på markistyg, jeansnål till symaskin, rep att trä igenom, öljettknipsarsats för hålen, gamla tältpinnar att stödja upp hela konkarongen med.
Sen åker han hem till mamma för att sy, läs: låter mamma sy.
Mycket fräckare att ha gjort det själv, resonerar min kille projektmannen.

måndag 9 augusti 2010

Amen GÖR mål då! ropade Hugo åt Mattias utan att slita blicken från sitt spel på telefonen. Du sa ju åt MEJ att göra minst två mål igår, försök SJÄLV NU DÅ!
Och Mattias försökte verkligen, han kutade runt på sina LCHF-darriga ben, gjorde tunnel på tunnel på motståndarlaget utan att lyckas peta in bollen i mål.
Motståndarlaget var ju inte vilket som helst heller.
Motståndarlaget var Värö Bruk, ni hajar, Värö Bruk mot Ringhals måste vara som Väröhalvöns eget El Classico.
Fyra noll blev det bittra resultatet.
Fyra noll till pappersarbetarna.
Fyra noll! hojtade Bengs-Magnus gång på gång resten av kvällen, man kunde tro att Bengs-Magnus klivit in i Bengs-Antons kropp. Fyra noll!

På åskådarplats satt en fem huvud stark hejaklack, varav tre djupt försjunkna i telefonspel.
OFTA att jag kommit till den banan! ropade Hugo glatt.
Jaså den banan har du alltså kommit till ofta? log jag.
Nej typ ALDRIG! sa Hugo uppspelt.
Ändå sa du att du kommit till den ofta, retades jag.
Ameh, sa Bengs-Anton med en sned blick. Du fattar ju inte vårat språk.
Ute på plan nätade Bengs-Magnus för Värö Bruk, snett in från höger.
Nu gjorde pappa mål! sa jag till Elias och Anton.
Jaa! Heja heja pappa! ropade Hugo ut över planen, fortfarande utan att slita blicken från telefonen.

Hejdundrande hejaklack den.