måndag 9 augusti 2010

Amen GÖR mål då! ropade Hugo åt Mattias utan att slita blicken från sitt spel på telefonen. Du sa ju åt MEJ att göra minst två mål igår, försök SJÄLV NU DÅ!
Och Mattias försökte verkligen, han kutade runt på sina LCHF-darriga ben, gjorde tunnel på tunnel på motståndarlaget utan att lyckas peta in bollen i mål.
Motståndarlaget var ju inte vilket som helst heller.
Motståndarlaget var Värö Bruk, ni hajar, Värö Bruk mot Ringhals måste vara som Väröhalvöns eget El Classico.
Fyra noll blev det bittra resultatet.
Fyra noll till pappersarbetarna.
Fyra noll! hojtade Bengs-Magnus gång på gång resten av kvällen, man kunde tro att Bengs-Magnus klivit in i Bengs-Antons kropp. Fyra noll!

På åskådarplats satt en fem huvud stark hejaklack, varav tre djupt försjunkna i telefonspel.
OFTA att jag kommit till den banan! ropade Hugo glatt.
Jaså den banan har du alltså kommit till ofta? log jag.
Nej typ ALDRIG! sa Hugo uppspelt.
Ändå sa du att du kommit till den ofta, retades jag.
Ameh, sa Bengs-Anton med en sned blick. Du fattar ju inte vårat språk.
Ute på plan nätade Bengs-Magnus för Värö Bruk, snett in från höger.
Nu gjorde pappa mål! sa jag till Elias och Anton.
Jaa! Heja heja pappa! ropade Hugo ut över planen, fortfarande utan att slita blicken från telefonen.

Hejdundrande hejaklack den.