fredag 3 december 2010

Hej jag heter Ruben och jag tar över bloggningen i det här hushållet idag också.
Morsan är skitarg på nåt hotell som heter webbhotellet, jag vet inte vart det ligger men morsan är iallafall så förbannad att hon inte ens vill blogga säger hon.
Jag tycker bara det är bra, för då får jag chansen att ge MIN syn på lite saker och ting, jag tycker att det blir viss färgning av bara MORSANS upplevelser hela tiden, och jag som inte ens kan prata har skitsvårt att få fram MIN sida av saken.
Som det här med hemliga grottan in i oändligheten tillexempel.
Hade det varit morsan som skrivit hade hon ba: blaha blaha och sen klättrade Ruben in i torktumlaren.
Ey morsan! Har DU varit inne i den kanske? Va? Har du det? Nähä! Men tänk för att det har JAG! Jag rymde och klättrade in i den där stora runda spegelsalen som mormor och morfar har i tvättstugan, jag gapade oaoaoa och det lät såhär: OOOAAAOOOAAAOOOAAA, skitfränt! Värsta Grand Canyon fast helt klotrunt och blankt.
Sen kom mormor och plockade ut mej, det var lite tråkigt fast det var inte tråkigt så himla länge för mormor gav mej min roliga skäll-hund i det gula snöret, skäll-hunden i det gula snöret är min favvogrej hos mormor och morfar, morsan hade den när hon var liten men den skäller än. Fatta! Hundra år sen och den skäller än!
På eftermiddagen körde jag och morsan in till stan, hem till en annan hundraåring i ett rosa hus.
Hundraåringen hette Annelie och hon hade gula lek-papper, goda clementiner och en skitstor leksak som lät ASHÖGT när man bankade på den.
PLING PLONG PLING PLONG lät leksaken och Annelie höll fram några vita papper med svarta krumelurer på och sa att jag skulle spela Oh Happy Day. Så det gjorde jag. Det lät jättefint, Annelie och morsan log jättemycket när jag spelade och applåderade jättelänge när jag var klar.
Jag önskar mej en sån plingplong-leksak när jag fyller år.
(Nu ropade mamma: Det gör du INTE! Du skriver INTE att du önskar dej det! Konstiga morsan. Hon SA ju att jag spelade JÄTTEFINT.)
Efter plingplonget kom Annelies syrra Emelie och då skulle vi fika. Annelie tände ett ljus i köket och undrade om vi ville ha varm choklad eller te.
VARMCHOKLADVARMCHOKLADVARMCHOKLAD tänkte jag så högt jag kunde och spände ögona i Annelie men hon FATTADE inte, hon gjorde bara choklad och te till Emelie och morsan och sej själv! Orättvisa, ditt namn är bebis. Jag fick sitta där i morsans knä medan dom drack sin choklad, morsan pillade bort SKITSMÅ bitar bulle till mej medan hon tog stora glufsbitar själv, en pyttebit till Ruben och en glufsbit själv, en pyttebit till Ruben och en glufsbit själv, ni HÖR ju. Jag behandlas som en andra klassens medborgare. Sen kom Emelie farande med nån sorts svart trasslig hundröv som hon brukar sätta runt öronen när det blir kallt ute, hon försökte sätta hundröven över MINA öron men där gick gränsen, ingen choklad, hur lite bulle som helst och så hundrövsmannekäng på det, UP YOUR ASSES himla adventsmysfikare.
Nä tacka vet jag mormor och morfar.
Eller farsan, jag längtar efter farsan.
Farsan har varit på spa hela dan och sen på bowling och nu är han ute och dricker öl och blir full.
När farsan kommer hem inatt ska jag pussa och krama honom jättemycket och spänna ögona i honom och tänka JÄTTEJÄTTEHÖGT att morsan är orättvis och dum, så han fattar.