Jaha, nähä, hemma hos oss vaknar jag i arla morgontimme av ett jollrande, som om man ignorerar det tillräckligt länge blir ett gnällande, som om man ignorerar det tillräckligt länge blir ett skrikande och på det skrikandet finns ingen snoozeknapp. Det är rise and shine som gäller.
Vad gör vi sen? Well, vi går runt i huset och pratar med varandra, Ruben säger oää oää blubb klobb okl okl orre orre och ibland får han in ett litet mamma fast till och med jag hajar att det är fullkomligt random, det är roligt ändå, igår sa han hej till Postis Per.
Inte så sällan lägger vi oss på sängen och gosar och sjunger, Rubens favvo är Imse Vimse Spindel, när jag sjunger Imse Vimse Spindel tystnar han alltid och tittar storögt.
Om det inte regnar går vi ut och går, Ruben gillar att gå ut och gå, antingen somnar han, eller så ligger han och käkar på sina små gosedjur, eller så ligger han bara och glor på himlen. Idag slog vi till med en picknick mitt i promenaden, himlen kan ju inte vara så kul att ligga och glo på jämt tänkte jag och bredde ut filten bland maskrosorna nedanför Hovgården. Filtpicknick funkade bra en stund. Sen ville Ruben rymma utanför kanterna och käka upp maskrosorna, då packade vi ihop och knallade vidare.
Ibland fixar vi att äta lunch, det går när Ruben har en bradag, på bradagar sitter Ruben snällt i sin snygga designstol och leker med sin plastnyckelknippa, sin plastskallra och sin leknapp, Ruben godkänner bara en sorts napp som sugnapp, dyraste lilla prematurnappen, resten är leknappar.
Sen har vi nakentid på filten, nu när det nästan blivit sommar har vi flyttat ut nakenfilten till vardagsrummet, i smällkalla vintern bodde vi inne på golvvärmen i badrummet. Nakentid är Rubens all-time-favvo, nakentid är jublande sprudlande ren skär lycka.
Vissa dagar vill Ruben titta på teve, innan har man kunnat lura honom att Nyhetsmorgon är barnprogram, men numera är det Nickelodeon och Postis Per, Umizoomi och Diego som gäller, Postis Per, Umizoomi och Diego har nog lite roligare färger och skojigare konturer än Nyhetsmorgon skulle jag tro.
Ja, sen kräks vi lite, bajsar en hel del och dreglar oceaner.
Vid fyrasnåret kommer pappa och brorsan hem, då är det happytime och solsken för fulla muggar, pappa och brorsan är Gud för Ruben.
Efter mat och gräsklipp och fotbollsträning och gudvetallt är det tandborstning och medicin för den store, pyjamas och mat för den lille, innan lugnet lägger sej över Sågskärarevägen.
Eller inte. Idag bauta-inte.
Mina tidigare vaken-på-natten-och-sova-till-tio-rutiner är enormt ruckade på, ögonen går i kors ungefär samtidigt som Ruben äntligen knoppar in.
Jag skulle önska mej mer variation på bloggmaterial ibland.
Men.
Så är det nu icke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar