måndag 17 januari 2011

måndag 17 januari 2011

Alltså, snacka om att min morsa är korkad.
Jag gömmer mej bakom bordet och morsan bara:
OJOJOJ VAR är Ruben, vart tog han VÄGEN?
Och så dyker jag upp och morsan ser helt lättad ut, bara:
PHU, så SKÖNT, där VAR du, jag trodde du var BORTA.
Och så dyker jag ner igen och morsan ÅTERIGEN bara:
NÄÄÄ vart tog han vägen NU, nu blev han borta IGEN!
Jag håller på att flabba IHJÄL mej där under bordet när jag gömmer mej, det är så TACKSAMT att driva med morsan.
Hon är så himla lättlurad.


1 kommentar:

Anonym sa...

Alltså, tittut. det har vi kört i 1,5 år nu. det verkar inte bli gammalt. nu kombineras det med att man är ett MONSTER när man tittar fram. det är det senaste.