Jag visste det redan när jag klev in genom dörren.
Tant i ljusblå klänning, Lille Skutt-mjukdjur med tandborste i näven och så morsan som snackar om att jag måste vara duktig.
Jag visste det redan när jag klev in, nåt lurt var det som var på gång.
Du kan sätta dej och ta honom i knät, sa blåtanten till morsan och morsan klev upp i nån stor hård stol och satte sej.
Jag stirrade misstänksamt på blåtanten, blåtanten gav mej en tandborste och sa "du kan leka med den" och sen började blåtanten ställa frågor till morsan.
Använder han napp? frågade blåtanten.
Jaa, sa morsan och jag tänkte VAD I HUNDAN? SKA BLÅTANTEN IFRÅGASÄTTA MINA NAPPAR? Bara DÄR hade hon gjort det svårt för sej, tänkte jag. Börja snacka om nappar som om det vore OBRA på nåt sätt.
Jaha, sa blåtanten vidare. Russin? Äter han russin?
Naaee... ljög morsan och blåtanten sa: Bra! För russin är farligare än godis, och det var här nånstans jag började spralla, det här stället tänker jag INTE stanna på tänkte jag, bortbortbort var det enda jag hade i huvet, jag skrek och jag fäktade och jag sparkade av mej bägge skorna (just skorna var en miss i beräkningen, skorna hade jag ju behövt när jag kom så långt som utomhus i min förestående rymning, men miss i beräkningen är ju sånt som händer när man drabbas av panik).
Alla småätningar mellan målen är dåliga, sa blåtanten. Det är dumt att sticka åt honom kex och rån och sånt.
Alltså, här fick man ju ta till det tunga artilleriet.
Gallskrik, största tårarna och nypa morsan i morsans tunnaste skinn.
Plötsligt fick jag sitta SJÄLV i den där hårda stolen.
För tre sekunder mojnade jag, det var när blåtanten tryckte på en knapp så hela jag åkte bakåt, men direkt efter den lilla roliga bakåtåkningen skulle blåtanten IN I MIN MUN och glo.
In i min mun!?! Jag tog sats för att bita så hårt jag bara kunde, blåtanten bände och drog men IN MIN MUN SKULLE HON INTE KOMMA FÖR MITT LIV så blåtanten gav upp, hon släppte mej och sa: Jaja, han hade åtta tänder, det såg jag, och dom såg rena och fina ut. Han får komma tillbaks när han blir tre.
Tre.
ÅR, då.
William är tre, William är skitstor och skitstark, när jag blir tre ska den där blåtanten få se på soldat.
Tant i ljusblå klänning, Lille Skutt-mjukdjur med tandborste i näven och så morsan som snackar om att jag måste vara duktig.
Jag visste det redan när jag klev in, nåt lurt var det som var på gång.
Du kan sätta dej och ta honom i knät, sa blåtanten till morsan och morsan klev upp i nån stor hård stol och satte sej.
Jag stirrade misstänksamt på blåtanten, blåtanten gav mej en tandborste och sa "du kan leka med den" och sen började blåtanten ställa frågor till morsan.
Använder han napp? frågade blåtanten.
Jaa, sa morsan och jag tänkte VAD I HUNDAN? SKA BLÅTANTEN IFRÅGASÄTTA MINA NAPPAR? Bara DÄR hade hon gjort det svårt för sej, tänkte jag. Börja snacka om nappar som om det vore OBRA på nåt sätt.
Jaha, sa blåtanten vidare. Russin? Äter han russin?
Naaee... ljög morsan och blåtanten sa: Bra! För russin är farligare än godis, och det var här nånstans jag började spralla, det här stället tänker jag INTE stanna på tänkte jag, bortbortbort var det enda jag hade i huvet, jag skrek och jag fäktade och jag sparkade av mej bägge skorna (just skorna var en miss i beräkningen, skorna hade jag ju behövt när jag kom så långt som utomhus i min förestående rymning, men miss i beräkningen är ju sånt som händer när man drabbas av panik).
Alla småätningar mellan målen är dåliga, sa blåtanten. Det är dumt att sticka åt honom kex och rån och sånt.
Alltså, här fick man ju ta till det tunga artilleriet.
Gallskrik, största tårarna och nypa morsan i morsans tunnaste skinn.
Plötsligt fick jag sitta SJÄLV i den där hårda stolen.
För tre sekunder mojnade jag, det var när blåtanten tryckte på en knapp så hela jag åkte bakåt, men direkt efter den lilla roliga bakåtåkningen skulle blåtanten IN I MIN MUN och glo.
In i min mun!?! Jag tog sats för att bita så hårt jag bara kunde, blåtanten bände och drog men IN MIN MUN SKULLE HON INTE KOMMA FÖR MITT LIV så blåtanten gav upp, hon släppte mej och sa: Jaja, han hade åtta tänder, det såg jag, och dom såg rena och fina ut. Han får komma tillbaks när han blir tre.
Tre.
ÅR, då.
William är tre, William är skitstor och skitstark, när jag blir tre ska den där blåtanten få se på soldat.
1 kommentar:
Hahahaha! Underbart! Jag skulle vilja göra som Ruben jag också när jag "tvingas" ligga i den dära stolen! Bra jobbat ;O)
Skicka en kommentar