Jag hade bloggat om min glada men korta longboardkarriär som resulterade i en skräckbacke med efterföljade krasch, samt en här ännu liggade närapå oanvänd longboard som jag inte har mod att ställa mej på igen.

Källaren i Umeå var far far gone.


Ni ser mej på bilden, i högsta hugg.

Anastacia kom inte på Rockbjörnengalan i Stockholm, så när hon skulle uppträda i Helsingfors nån vecka senare fick jag flyga dit och ge henne björnarna.
Kvällen före flyget gick hade jag dom i en väska i hallen, inlindade i tidningspapper och jag tänkte STACKARS BJÖRNARNA, dom kommer hamna helt bortglömda i Anastacias gömmor bakom hennes mer betydande priser. Dom björnarna behöver lite sista kärlek tänkte jag och packade opp björnarna och lät dom sova bredvid mej istället. En på varje sida. Det var fint.
Dagen efter fick Anastacia mina björnar. Hon låtsades bli glad.
3 kommentarer:
Hej Malin.
Helt otroligt, vilken cool saga du varit med om i ditt korta liv.Träffat och sett och gjort så mycket som en annan aldrig kommer att komma i närheten av! Grymt coolt tycker jag. Ha en underbar dag och hälsa familjen. Kram Jonas Svahn
Jag önskar bara jag hade skrivit ner alltihop! Nu får jag bara sitta här på min rumpa och minnas.
Och det var ju hemskt snällt skrivet det här med "ditt korta liv".
Ja ditt liv har ju varit (och är) sanslöst innehållsrikt.
COOL BABY!!
Skicka en kommentar